Satt en dag i solen mot en vägg och talade med en granne. Han är 85 år och har i stort sett hela sitt liv levt i bergen där han "odlat" får och getter, han hade över tvåhundra kontinuerligt. Men han hade även höns och kaniner till husbehov i sitt rustico uppe på berget.Han åkte innan gryningen och kom aldrig hem förän det var mörkt, varje dag året om i hela sitt liv !!!

  Han berättade att han aldrig varit på ett sjukhus eller hos en doktor tidigare. Men det senaste året har åldern tagit ut sin rätt; drabbad av diabetes och andra allvarliga sjukdomar hade han tvingats att "krypa till korset" (hemskt uttryck egentligen)  Han säger sig ändå vara nöjd med sitt liv.

  När han "avvecklade" hönsen, berättade han, så tillagade han dem en efter en med några dagars mellanrum,och trots att man på de här breddgraderna inte är särskilt sentimental med sina två- och fyrbenta kompisar så bar det sig inte bättre än att den äldsta hönan blev kvar till sist.Hon hade ju försett honom med massor av fina ägg så någonstans inom honom gjorde det väl lite ont. Nåväl, hönan nackades och togs ur och lades i en STOR gryta på 15-20 liter med vatten upp till kanten.Sen på med spisen, men när det mesta av vattnet hade kokat bort var hönan inte färdig på långa vägar. På med nytt vatten igen och full fart på gasen. När denna procedur upprepats tre gånger och gasen var slut, fick han fortfarande inte i gaffeln i hönan, så han gav upp. Tog hönan i benet och slängde ut henne till katterna på gården, men på morgonen låg hon orörd kvar på marken; inte ens katterna kunde äta henne!!!